Lisas familj

Impulsen kommer ibland att försöka mammaboosta mitt liv.
Klättra upp på de där rosa topparna när allt flyter sömnlöst och konfliktfritt.
Leva som i en pilates video och röra mig smäckert och smidigt genom tillvaron.
Leva drömmen.

Ett liv där gummistövlarna är blomstermönstrade och jag bakar cheesecake som Leila Lindholm.
Ett liv med energi och vitalitet och mycket spenat.
Som tur är så landar jag alltid på jorden igen.
I verkligheten.
Som egentligen är så mycket bättre.
För att vara på riktigt är ju att älska alla känslor, höga som låga.
Att anamma sin 3 årings envishet och upptäckarlust.
Att se sin 1 årings styrka men även dess litenhet.
Att vara närvarande i tårar, skratt och i ilska.
Att finnas bredvid och vara med - stå undan.
Det är så oviktigt att vara perfekt.

Hej!

Några år plus en bebis senare så är jag lite tillbaka.
Kanske.
Tillbaka på bloggen, tillbaka som hon som är mer än mamma och därmed även tillbaka i skolbänken.

Efter ett 6 år långt studieuppehåll har jag dammat av läroböckerna och är tillbaka på lärarprogrammet på Uppsala Universitet.

Sommaren har varit sååå underbar. Jag vill inte att den ska vara över redan.

Bad, sol, mumintroll och lata dagar.
Men men... David och Gabriel har börjat förskolan och jag sitter uppe på Blåsenhus och pluggar. Åker hem käkar lunch, går ut med vovvarna, har lite rast och läser lite till. Supersoft! Bortskämd är bara förnamnet!

Nu utvilad och fräsch 2 barnsmorsa måste hitta ett forum för min nyfunna energi - och varför inte här?

Tiden går så himla fort.
Den springer iväg.
Jag vill bara springa efter ibland.
Att uppskatta nuet är att kliva åt sidan och observera.
Så kanske.
Är jag tillbaka som ett öga innåt.