Nu är det spikat.
Maken blir kvar på Rättviksskolan.
Dags att både fira och gråta en skvätt.Jag har ju saknat Uppsala - men tror nog att det kan bli bra här uppe med.
Hursomhelst.
Skönt att veta.
Bara det är en sten som släpper.
Nu kan man ju planera framtiden lite lättare.
3 kommentarer:
Grattis Maken! Vad roligt. Förstår att du saknar Uppsala Lisa, hade varit kul att ha er närmare. Men inget är för alltid...
Snart kommmer vi och myser med Gabriel. Kan inte vänta på att få påskpussas lite. / Marit
Imponerad av dig Lisa som är så (gammal) och klok. Uppsala står kvar och vi finns här, inte långt bort egentligen. Förstår att det är ett svårt ställningstagande, men med en familj av din kaliber (Mister Jon och Master Gabriel) klarar ni allt! Förhoppningsvis så trivs ni bättre med en lägenhet i Rättvik. Måste dock säga att med lite perspektiv så är livet här väldigt likt livet där... Det är jobb och kort om tid på vardagar, på helgerna springer tiden iväg. Guldstunderna är de tillsammans med hela familjen (Inklusive din native-familj), sommartid på altanen i Västberg, upprymd av grillos och lådvin. Tycker du ska plugga eller bli biståndshandläggare! Eller så skriver du den där romanen som du alltid har haft på lut! (Jerk är full och har varit på Miss Li, nu hemma och lyssnar på Broder Daniel, samtidigt som jag super ner mig själv och Julia med lillasyster som sitter på balkongen ).
Jaha, jag får väl flytta till Borlänge då. Hälsa Jon och gratulera!/ Petra
Skicka en kommentar